Jaha, vad ska man skriva nu då??

Har inget roligt att skriva om, har inte gjort nå roligt alls de sista dagarna, jobbat, jobbat.

Meya fyller två idag, de är ju kul, synd bara att jag jobbar kväll.....

Känns som att det inte kommer att gå så bra det här om jag inte gör något åt situationen. Börjar att reta upp mig på småsaker och har svårt att sova på nätterna, hmmmm

Var på kurs me kurt igår, rätt intressant, fallprevention. Jag och min kära arbetskamrat/vän Timi var där och vi skulle lära oss tipps och tricks hur vi kan förhindra fall, på alla nyinflyttade ska det gås igenom en så kallad checklista, så att vi kan, förhoppningsvis, förebygga att de rammlar. Jag tycker att det är jätte roligt att vi får lära oss nåt nytt. Tro det eller ej, men visst sitter det en del stofiler där som bara gnäller. Oj oj hur ska vi hinna med det här? vi blir bara färre personal och mer att göra.... gnällspikar.

Visst kan jag hålla med om att vi har mycket att göra, men man måste ju iaf försöka. Det flyttar kanske in 1 ny på varja boende per månad och det är i snitt. Checklistan vi ska göra tar kanske 30 minuter, 30 minuter/månad vad är det att gnälla över!!!

Tänk så här: vad roligt att just jag får chansen att lära mig detta, att just jag ska få kunskapen!!

RMI, det ska alla lära sig, Rätt Mental Inställning, utan det går inget!!

Tycker att mitt humör far bergodalbana, ibland är jag speedad, eller ganska ofta, är det bra?? Men det är inte samma som när jag blev "sjuk", då var kroppen tung. Nu känns det som att jag kan erövra världen, har sjukt mycket energi för det mesta, Jo, ni ser ju, jag mår bra!!

NU ska jag åka på jobbet, vad det ska bli såååå kul.......

Vaknade i morse av att hundara ville gå ut, tänkte då för mig själv, nää inte nu jag är trött. Kom sen på att just ja, jag ska klippa mig idag, då måste jag ju upp. Nej , nu blev det tokigt. Jag BÖR kliva upp, jag måste inte. Det är helt frivilligt att klippa håret, det gör man bara för sin egen skull inte för nån annan.

Åkte iväg och kom hem tre timmar senare, vackrare än på länge =)

Jaha, vad ska jag göra nu då??

Städa?

Jo, vi ska ju faktiskt ha middag hemma med treviliga vänner ikväll.

Måste man städa då?

Nä, det måste man inte. Vi kommer att kunna äta och ha trevligt fast att det är lite damm i hörnen, fast att det är fläckigt på golven efter diverse spill av allt möjligt man kan tänka sig (vi har ju trots allt tre barn).

Jag sätter mig framför datorn ett tag tills jag kommer kommer på något annat att göra. Fy vad det är skönt att inte ha några måsten just nu!

Tror att jag ev ska ta med hundarna till skogen en stund, kan vara bra för dom att springa lite. Sen ska jag kanske ta ett tag med dammsugaren, men bara kanske. Vi får se.

Jag är nog den lyckligaste småbarnsmamman just nu, stackars min älskade man. Nu är det hans tur att vara projektledare för vår familj, ett tag till i alla fall.

Har nyss varit hos min frissa,det var helt underbart.

Har klippt av mig en hel del hår och fått lite ny färg i det som blev kvar. Eller ny och ny, vet inte om den råttliknande tonen jag hade förut kan kallas färg?

Hur som helst är jag supernöjd, känner mig som en helt ny Anna, nu är jag mer vuxen, mer kvinnlig, helt enkelt lite mer vacker!

Får man säga så om sig själv? Jo, det måste man ju, eller?

Är det bara så att man ska tycka om sig själv, men det är fult att säga att man gör det?

De flesta går ju omkring och säger att man ska älska sig själv som man är, man är vacker precis som man är. Tänker man sen efter och lyssnar på folk så inte f-n säger de att "vad roligt, Anna tycker att hon har blivit så vacker nu när hon klippt sig"

Nä, snarare låter det så här: "det är ju inte nå fel på självförtroendet där inte" detta med en sarkastisk ton i rösten.

Nu ska man ju inte dra alla över en kam, det finns faktiskt de som tycker det är roligt me människor som trivs me sig själva och gärna berättar det.

Tror det hela handlar om den svenska avunsjukan och att allt hela tiden ska vara så "lagomt".

Jag tycker iaf att jag blev jättefin, så det så!

Nu återstår det bara vad resten av familjen kommer att tycka, men det skiter ja faktiskt i.

Snö. Snö, snö och mer snö.
Jag tycker om snön, har gärna massor av den. Åker mer än gärna skidor med hundarna och barnen. Älskar när det är vitt och fint ute, men varför måste all snö komma på en gång??
Kan det inte komma 5cm en gång i veckan? Då skulle man ju hinna med att skotta och inte skulle man behöva svära över att plogbilen kommer och gör skyhöga plogvallar precis när man skottat klart och har gått in.
Jag älskar snö, men hatar när det snöar!!

Funderar på ett märkligt fenomen som försigår på mer än en arbetsplats, skitprat kollegor i mellan.
Tror att det finns mer av den varan på kvinnodominerade arbetsplatser, undra varför?
Det gnälls, snackas skit och i bästa fall bara komenteras kollegors arbete med andra kollegor. Detta bara för att kunna konstatera att de minsan är lite bättre, eller att de andra åtminstonde är lite sämre än vad de själva är.

Har aldrig förstått mig på det där, att nån annan är bättre på sitt arbete/som mamma/som människa bara för att jag inte gör som de tycker eller rätar in mig i ledet.
Nu handlar det kanske inte så mycket om just mig, är ganska skonad från detta obegripliga fenomen. Tror jag iaf, undra just vad som sägs om mig när jag inte hör, kanske bäst att inte fundera på det så mycket.
Hörde senast idag två av mina arbetskollegor, de diskuterade en annan kollegas sätt att göra något som de inte hade något som hellst med att göra. Det skulle bara kommenteras, kanske för att ha något att prata om? Kanske för att det var ett bra sätt att göra denna sak på men det kan man ju inte erkänna, då skulle ju hon vara lite bättre oss andra, INTE bra. Så typiskt!

Har nån läst boken om en mamma som säger upp sig från jobbet som projektledare för familjen?Hur kul som hellst, så träffande. Ligger och läser den i sängen innan jag somnar. Skrattar gott och försöker att läsa högt för min man som inte tycker att den är fullt lika rolig. Tror han känner sig träffad, eller kanske utpekad.
Rekomenderar den varmt till alla mammor som behöver veta att hon är inte ensam. Det finns fler som har män som inte vet vart tejpen finns, eller hur det kan vara dammfritt (ibland iaf) på övervåningen.

Jaha, då var man en bloggare. Kul, tror jag, vet inte riktigt vad det innebär men det ska nog gå bra.

Undra vad jag ska blogga om?

Ska kanske börja med att berätta att idag var första dagen tillbaka på 100% på jobbet, började med en ledig dag, skönt.
Har som många andra gått in i den berömda väggen. Det brakade lös i november, så jag tycker att det har gått ganska bra ändå.
Det är svårt att förklara vad som händer i kroppen, men livet är plötsligt inte värt att leva längre. Inget är roligt, men inget är tråkigt heller, allt bara är. Likgiltighet är ett ganska bra ord.
Kroppen är stor och tung,vill bara sova, hjärnan säger SPRING, men vart?? Har ingen betydelse bara du är på väg. Tillslut så orkar man bara inte.
Nog om det tråkiga och jobbiga.

Funderar på vad jag har gjort idag?? Inget tror ja. Så bra, det var väl inget som skulle göras.
Det är nåt som jag kommit på, inte göra något som inte behöver att göras. För några månader sen har jag förmodligen gjort massor med onödiga saker. Har säkert dammsugit, fast jag gjorde det dagen innan, farit runt i huset och plockat i en massa saker som inte behöver plockas med.
Nu gör jag INGET som inte måste göras och knappt det.
Fruktansvärt trevligt, men förmodligen väldigt jobbigt för min man.

Min nya livsteori: Gör inget som du inte vill göra, gör det möjligtvis om det är enda vägen till något annat du vill göra. Det finns inga måsten!!